Barnfattigdomen existerar. I Sverige levde 2010, enligt officiell statistik, 242 000 barn i fattigdom. Det är ingen överdrift eller påhittad siffra som nästan görs gällande i debatten efter ”Uppdrag gransknings” inslag i förra veckan.

Fattigdom för svenska barn innebär att inte ha råd att följa med på skolutflykten, att ha så trångt därhemma att man träffar sina kompisar ute, att inte kunna följa med kompisarna på bio eller vara med i fotbollsklubben. Barnen skäms ofta och säger att de inte har tid eller att de är sjuka.

För Vänsterpartiet är det självklart att alla barn har rätt till en trygg och bra uppväxt. Det är en prioriterad fråga för oss att barn i vårt land inte ska behöva växa upp med bara det alla nödvändigaste.

Vi vet hur problemen ser ut, och vi vet vad som skulle krävas för att kunna göra någonting åt dem. Det är dags att sluta förneka att barn i Sverige lever i fattiga familjer och i stället se till att avskaffa barnfattigdomen. Det gäller jobb och utbildning så att arbetslösa kan ta de jobb som kommer och övergripande reformer för att återupprätta det sociala skyddsnätet – som en återuppbyggd sjukförsäkring och en fungerande a-kassa.

I stället för rut-avdrag till privat läxhjälp ska vi utöka skolans resurser till kvalificerad läxhjälp. Låt skolan tillhandahålla datorer till alla när det krävs för undervisningen och ge alla barn möjlighet att äta en bra frukost i skolan. Gör kollektivtrafiken, simhallarna och kulturskolorna gratis för alla barn. Förbjud vräkningar av barnfamiljer.

Om vi förbättrar för alla, avskaffar fas 3, höjer underhållsstödet kommer vi nog snarare att spara pengar på sikt.

Barnfattigdomen är verklig. Med Vänsterpartiets politik kan vi minska den drastiskt. Det är inte svårt, det handlar bara om att vilja.