Trygghetssystemen
Debatt i Norran
Perskis tankar är att föredra
David Eberhardt, psykiater på akutmottagningen vid S:t Görans sjukhus i Stockholm, har gjort succé som författare med vad jag skulle vilja kalla åsiktsböcker. Jag har visserligen inte läst någon av dem, men intervjuer med honom och många, ibland hätska, inlägg i bloggar på nätet. Eberhardt tycker att vi svenskar har blivit för mesiga. Kanske speciellt ungdomarna.Eberhardt kritiseras hårt i olika sammanhang för att vara emot det svenska trygghetssystemet. Liberaler och nyliberaler sägs gilla honom därför att de menar att risker i livet får vi själva ta, det är inget som samhället ska behöva ta ansvar för. Det är bara det att risktagande som medför sjukdom och hjälplöshet är ett risktagande som också får konsekvenser för medmänniskorna.
De svenska sociala trygghetssystemen är på tillbakagång. Det finns säkerligen de som njuter av detta medan andra lider. Själv blir jag nedstämd över att försäkringssystem som a-kassan och sjukförsäkringen håller på att försämras i så hög grad att förtroendet för och betalningsviljan till dem minskar. Arbetslivet blir hårdare. Men David Eberhardt och nyliberaler tycker att mer krav och mindre trygghetsnarkomani är bra och följaktligen citeras han också med glädje inom borgerlig media.
Som kontrast till Eberhardts ganska ilskna och kanske något känslokyliga samhällskritik vill jag presentera stressforskaren och psykologen Alexander Perskis tankar. Jag plockar här in ett citat som säger mycket om hur samhälle och arbetsliv utvecklats:
”Dessvärre är trenden i dag den motsatta; ansvaret delegeras inom arbetsorganisationer samtidigt som makten över resurserna centraliseras. Den nya datatekniken ger en person eller ett fåtal personer snabb överblick och tillgång till alla nödvändiga data inom arbetsorganisationen, och används ofta för att centralisera makten. Om vi inte lyckas bryta denna trend kommer vi att orsaka en hel del ohälsa som har med arbetslivets organisation att göra. Att avkrävas eget ansvar, pressas på prestationer, vara flexibel och agera i en omvärld i ständig förändring utan att känna att man kan påverka vad som händer, eller utan att få resurser för att kunna hantera situationen, ligger inte långt ifrån det experimentella helvete som skapades för försöksråttor medelst oförutsägbara elstötar, som de bara klarade några få timmar.” (Källa: Ur balans, Alexander Perski, Bonnier Fakta 2002).
Olov Wikström
Skellefteå