Fosterhemsbarnen och pengarna

Kommentar i DN 10/9 till artikeln ”Inga pengar till fosterhemsbarn”/
Alexandra Gyllenbåge-Kaprifol

Fosterhemsbarn som vanvårdats får ingen ersättning. Det skulle bli orättvist, anser barn- och äldreminister Maria Larsson (KD). I stället ska de få en ceremoni.

Kristdemokraterna går från klarhet till klarhet. För jag tror att Jesus, som är partiets stora förebild efter Fredrik Reinfeldt, skulle gjort precis likadant.

Det är enkelt att tänka sig hur Jesus skulle formulerat sig om KD:s och Alliansens olika reformer och beslut. Till exempel om fosterhemsbarnens ersättning och ceremonin.
Var och en som får pengar kommer att åter att sakna pengar. Men den som deltar i vår bön får evigt liv.

Detsamma gäller givetvis i fråga om barnfattigdomen, som Göran Hägglund och KD ser till att öka.
Ge den rike mannen vad den rike mannen tillhör. Barnen behöver icke hans pengar. Ty barnen är en del av Herrens rike.

Nu höjs gränsen för frikort i vården och för läkemedel, vilket Kristdemokraterna varit med om att besluta. Många som är sjuka får ännu svårare att betala sin medicin.
Alla de visa männens kurer kan endast hela kroppen. Men kroppen blir åter sjuk och om själen kan de icke tala. Jag har kommit med ett budskap om Herren.

KD har gått med på sänkt krogmoms medan pensionärernas skatt inte sänks.
Har inte den som arbetar rätt till mat och dryck?
De gamla skall inte sakna rikedomar i Herrens rike, dit de snart väntas. Där kommer ett gästabud att beredas, och de skall få de bästa platserna.

Så på punkt efter punkt följer Kristdemokraterna Jesus’ lära. Trots att partiet sjunker som en sten i opinionen och bland sina traditionella troende väljare vägrar man kompromissa om sin tro och sin heliga bok. Det ger jag KD en eloge för.

 

Sjöstedt: Lägg ner euron

Publicerad i europaportalen.se 2 sep 2011

– Det som sker nu är inte att EU räddar portugiser och greker utan man försöker rädda bankerna och euron, säger Jonas Sjöstedt (V). Ska man upplösa valutaunionen? Rösta.

Jonas Sjöstedt, tidigare mångårig Europaparlamentariker och nu av många tippad som Vänsterpartiets nästa ledare, ser ingen anledning till att rädda euron. Euron måste avvecklas under ordnade former innan den orsakar ännu mer skada, menar han.

Europaportalen talade med Jonas Sjöstedt för att få Vänsterpartiets uppfattning om den senaste utvecklingen av den europeiska skuld- och bankkrisen.

Vad är orsaken till den kris vi ser i flera EU-länder?

– Det är olika orsaker i olika länder. Det är en kombination av tre faktorer som jag ser det: länder har halkat efter i konkurrenskraft för att euron inte fungerar, en avreglerad finanssektor som med överdriven spekulation skapar och förstärker kriser och en allt för hög skuldsättning i vissa länder.

Hur ska den europeiska skuld- och bankkrisen lösas?

– Det är helt uppenbart att några länder med Grekland i spetsen inte kommer att kunna betala sina skulder. Annat är rent önsketänkande. Vi måste få ordnade skuldnedskrivningar som betalas av dem som äger obligationerna, alltså även bankerna. Om man låter bankerna gå skadeslösa så lär de sig att det är riskfritt att spekulera, det ger fel signal.

Kan ökad överstatlighet rädda euron?

– Jag tvivlar på det. Risken är att man gräver sig djupare ner i krisen. Men jag ser ingen anledning till att rädda euron. En ordnad avveckling av valutaunionen är det enda ansvarsfulla.

Vill du utveckla det?

– Priset är så otroligt högt när man tvingar länder genom stålbad. Det är en attack på välfärdssystemen och en dramatisk ökning av arbetslösheten som saknar motstycke i modern tid. Det som sker nu är inte att EU räddar portugiser och greker utan man försöker rädda bankerna och euron. Risken är att man låser in dessa länder i en permanent kris och lågkonjunktur. Det är inte värt att bevara euron till det priset.

Du vill att länder ska kunna lämna euron i ordnade former?

– Det måste diskuteras men jag tror inte att EU kommer att göra det för man har så prestigefullt låst sig vid euron. Risken är istället att det slutar i en statsfinansiell bankrutt för några länder och en närmast kaotisk upplösning av valutaunionen.

Vilket är ditt värsta scenario om euron kollapsar?

– Om även Italien och Spanien dras ner blir det för stort. EU har inte resurser att rädda dem. Då blir det en statsfinansiell härdsmälta som direkt sprider sig i banksystemet. Då får vi något som kanske är värre än finanskrisen i USA 2008.

Har du förståelse då varför politiker i Europa försöker rädda euron?

– Jag kan förstå det men de skjuter bara problemen framför sig. Skattebetalarna kastar in mer pengar och banker kan dra sig ur med vinst. Kvar står länderna med högre skulder och det grundläggande problemet med bristande konkurrenskraft.

Vad är alternativet?

– Att länderna har egna valutor och en flytande växelkurs. Det är helt naturligt att länder med olika ekonomiska förutsättningar som tillväxt, inflation och produktivitet behöver olika växlingskurser.

Hur vill du kommentera Socialdemokraternas ekonomiska talesperson Tommy Waidelichs uttalande om att han inte vill se ett svensk euromedlemskap under sin livstid?

– Jag tror att han gör en rimlig bedömning att jasidan inte har en chans att vinna en folkomröstning.

Har Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kommit närmare varandra i EU-politiken?

– Om synen på valutaunionen förut skulle ha varit en källa till olika åsikter i en eventuell rödgrön regering så är den borta nu.

Så du menar att den nya synen på euron underlättar för en framtida regeringsbildning med Socialdemokraterna?

– Ja, för hade de krävt att vi skulle gå med i EMU under mandatperioden hade vi inte kunnat gå med på det.

Är euron helt avskriven för svensk del?

– Ja, inom all överskådlig framtid. Om Socialdemokraterna inte vill så kan borgerligheten inte vinna det här själva och om storkapitalet tvivlar och inte vill betala en jakampanj då finns det inga förutsättningar. Dessutom är opinionen massivt fientlig. Det enda som återstår är en slags dödslängtan hos Folkpartiet som är de enda som är öppna för euron.

När ska Sverige lämna EU?

– Jag skulle gärna lämna EU i dag. Men jag inser det inte kommer att ske utan att medlemskapet kommer vara kvar ett antal år till.

Varför?

– Opinionen vill inte lämna EU och det parlamentariska läget ser ut som det gör. När det är så tror jag att det är ett misstag att inrikta sig på att lämna EU. I stället ska man inrikta sig på att påverka EU, inte minst när det gäller eurokrisen.

Anders Selnes
Chefredaktör

Fasa ut fas 3


Initiativet från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet med krav på att stopp anvisningarna till Fas 3 i jobb och utvecklingsgarantin är bra. Nu backar regeringen men kommer förmodligen att göra allt de kan för att förhala utskottsinitiativet. I borgarnas föreställningsvärld finns inte alternativet att sluta med förnedringen av sjuka och arbetslösa. I stället för att hjälpa människor tillbaka till ett jobb förvaras de i fas 3 där privata företag får 5 000 i månaden för att förvara dem i meningslösa och så gott som obetalda sysselsättningar.

Regeringens arbetsmarknadspolitik är ett fiasko, det visar Fas 3, inte ens i högkonjunktur kan de fixa fram jobb och i början av maj var 380 000 öppet arbetslösa trots att sju av tio företag inte hittar den arbetskraft de behöver.  De arbetslösa saknar de kunskaper som företagen efterfrågar. Regeringen förnedrar i stället människor i meningslösa nystartjobb, där det inte krävs att lagar och avtal följs. Eller förvarar dem i Fas 3 i stället för att utbilda dem och fylla de behov som finns. En ny regering behövs, en vänsterregering med ett program som kan stoppa förnedringen av människor, sätta dem i arbete och ha en plan för att stoppa barnfattigdomen och stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden.

Börje Graf
Vänsterpress 5/2011

Vi vill ha sex!

Ur ”Vänsterpress nr 3”

Amelia är en tidning med målgruppen kvinnor mellan 25-50 år. I valrörelsen presenterade de en valundersökning och jag kan erkänna att jag blev överraskad. Den viktigaste frågan för tidningens läsare var nämligen sex timmars arbetsdag.
Så långt tillbaka jag kan minnas har det skanderats: Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag! i första majtågen. Länge har vi också varit förknippade med just den frågan, men nu är det länge sedan vi drev frågan aktivt.

 På senaste kongressen i Gävle beslutades att lyfta in frågan om arbetstidsförkortning i valplattformen; ”I förlängningen vill Vänsterpartiet arbeta för en arbetstidsförkortning som på sikt skall resultera i sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Något som  främst kommer att gynna arbetare i välfärdssektorn. 
 Självklart ska denna förändring ske med en likalönsprincip på samma sätt som alla förändringar inom arbetsmarknaden.”
 Hur länge ska frågan enbart inrymmas i en vision om ett annat samhälle och arbetsliv? Ska vi inte ta och börja driva på mer aktivt?
 För detta har nu partistyrelsen beslutat att tillsätta en arbetsgrupp som fram till juni ska samla fakta, argument, forskning och även lägga fram strategiska förslag om hur och ur vilken vinkel Vänsterpartiet kan driva frågan om arbetstidsförkortning och sex timmars arbetsdag framöver. I arbetsgruppen ingår Ana Rubin, Ingrid Burman, Gertowe Thörnros och undertecknad.

 De som inte gillar oss kommer säkert kalla det för att vi dammar av gammal skåpmat, men för många människor är det här en angelägen fråga som skulle göra stor skillnad i vardagen.
 I detta nu pågår Kommunals kampanj Alla andra hämtar tidigt, som visarpå att hälften av alla föräldrar känner sig pressade att hämta tidigt på förskolan. Nästan en tredjedel uppger att de inte kan jobba heltid på grund av öppettiderna inom barnomsorgen. Vi driver redan idag krav på rätt till förskola på heltid för alla barn och barnomsorg på obekväm arbetstid, men väldigt många föräldrar skulle gärna ha mer tid att kunna umgås med sina barn.
 Vi vet att det idag är främst kvinnorna som går ner i tid och jobbar deltid för att hinna med barn om hem. Omkring en halv miljon kvinnor arbetar frivillig deltid och betalar därmed sin egen arbetstidsförkortning. 
 Även om något fler pappor tar ut lite mer av föräldraledigheten är vi inte I närheten av ett jämställt föräldraskap och det ser inte bra ut i arbetslivet heller. Individualiserad  föräldraförsäkring är ett sätt att få ett jämnt uttag av föräldraledigheten.

 Sex timmars arbetsdag skulle också vara ett sätt att skapa förutsättningar för en jämnare fördelning av arbetet i hemmet. Det finns idag lyckade exempel och erfarenheter talar om mer tid för familj, för sig själv, för annat. Man mår bättre, jobbar effektivare och sjukfrånvaron minskar.
 För mig är sex timmars arbetsdag främst en jämställdhetsfråga. I en tid med hemmafruidealet på frammarsch, som eldas på av regeringen med vårdnadsbidrag och snack om sänkta skattersom lösning på kvinnors låga löner, är frågan mer aktuell än någonsin och det är dags att vi tar kommandot.

Rossana Dinamarca
VU-ledamot

Tage Danielssons monolog om sannolikhet

Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.

Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.

Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.
Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.

I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.

Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannorlikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller…

Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.

I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.

Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.

Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.

Det är inte förvånande att (M) dyker

Lotta Gröning skriver i Expressen 6 mars:

Jag är inte förvånad över att moderaterna störtdyker i senaste Demoskop (-4,4 procent).
När Anders Borg nyligen var ute och presenterade nya topprognoser för ekonomin kändes det olustigt. Nu kan vi tidigarelägga vallöftena sa han och självklart kryper det femte jobbskatteavdraget närmare.
Med andra ord mer till dem som redan har och allt sämre för dem som inget har.
De ökande klyftorna har blivit alltmer tydliga och jag är nog inte ensam om att må riktigt dåligt av hur välfärdslandet Sverige behandlar de medborgare som är sjuka eller inget jobb har. Läs mer

A-kassan är en katastrof

Bara 40 procent av de arbetslösa får någon ersättning från a-kassan. Och av de som förlorat ett heltidsjobb får bara 4 procent ut 80 procent av sin tidigare lön.
– Det är katastrofala siffror. Vi har helt enkelt inte någon inkomstförsäkring värd namnet längre, och det är den borgerliga regeringens ansvar som systematiskt försämrat villkoren i a-kassan, säger Josefin Brink, arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
Uppgifterna publiceras i en ny rapport från A-kassornas samorganisation. I rapporten framgår också att andelen arbetslösa som får a-kassersättning förväntas sjunka ytterligare i år och åren framöver om ingenting görs.
– Läget är akut. Vi har massarbetslöshet och allt fler tvingas söka sig till socialkontoren för att klara sig. Det är ovärdigt ett välfärdsland att inte ha en arbetslöshetsförsäkring som ger människor möjlighet att söka jobb utan att oroa sig för sin ekonomi.
Arbetslöshetsförsäkringen ingår i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen som ska presentera sin slutrapport år 2013.
– Vi kan inte vänta så länge med att göra något. Om regeringen verkligen vill att fler ska ha rätt till a-kasseersättning bör man redan i vårbudgeten satsa på att sänka medlemsavgifterna, höja ersättningsnivån och ge fler möjlighet att kvalificera sig till ersättning, avslutar Josefin Brink

Malå Såg kan bli en spjutspets

Läs  Jonas Sjöstedts debattartikel 2010-12-13 om Malåsågen i Norran:

Häromdagen meddelades att Setrakoncernen med statliga Sveaskog som huvudägare (50 procent) inte har gått att sälja i sin helhet.

Nu är den nya strategin att stycka Setra och sälja varje sågverk för sig. Malå Sågverk ska nu ensam slåss på en tuff marknad. Osäkerheten ökar därmed.

Setra är en viktig arbetsgivare i branschen och spelar en stor roll för näringslivet på flera mindre orter i landet, inte minst på landsbygden. Riskerna med en utförsäljning av Setra är betydande.

Risken är att ägandet tas över av kortsiktiga spekulanter som inte är intresserade av att utveckla produktionen långsiktigt utan är ute efter kortsiktiga vinster eller tillgången till skogsråvara.

Staten borde vara kvar som ägare och använda sitt ägande till att trygga produktionen och öka förädlingsgraden av virket. Så kan många jobb tryggas och skapas på orter som skulle vara utsatta om inte Setra hade produktion på platsen.

Ett långsiktigt statligt ägande kan ge utveckling i landsbygden och inte minst i Norrlands inland. En översyn bör göras av hur staten bäst kan bidra till att skogsnäringen kan utvecklas med bakgrund i nuvarande brist på råvara.

Danmark har under många år haft en framgångsrik trä- och möbelindustri utan att ha särskilt många träd. Råvaran hämtas på annat håll. Sverige med sin stora tillgång på skog har haft märkvärdigt svårt för att öka träförädlingen där de stora vinsterna kan göras och jobben kan tryggas.

Det är dags för en ordentlig förändring av detta sakernas tillstånd. Staten har vid många tillfällen visat sig vara en långsiktig och stabil ägare, till exempel som ägare till LKAB även när det blåst kärva vindar kring bolaget. Staten har investerat, och nu är LKAB ett modernt gruvföretag med en stabil ekonomi. På samma sätt kan staten nu agera när det gäller Setrakoncernen. Många bedömare menar att på några års sikt ser det ljust ut för sågverksbranschen.

Låt därför inte Malå Sågverk bli en del i en klipparekonomi utan använd sågen i en långsiktig strategi för att utveckla svensk träindustri!

Jonas Sjöstedt
riksdagsledamot (V)

Rättning vänster

Börje Graf
Redaktör för Vänsterpress

Arbetarparti kallar sig Moderaterna, kan inte vara svårt med sossar som lägger sig så nära M de kan i den ekonomiska politiken. Som när Mona Sahlin och Thomas Östros nyligen gick ut i DN och förordade budgetdisciplin efter moderat och europeisk förebild. Nu ska Europa lösa eurokrisen med gammal 20–30-talsmedicin med åtstramningar och nedskärningar. Högern verkar längta efter en depression av mellankrigsmått med allt vad detta kan leda till. Men det finns alternativ till högerpolitikens ökande orättvisor och 8–10 procents arbetslöshet. Om inte sossarna vågar visa på alternativ är det illa, om inte Vänsterpartiet gör det är det oförlåtligt.
I stället för Borgs, Sahlins och Östros nedskärningsmedicin med ökad arbetslöshet behövs stimulans. Regeringens har misslyckats med arbetsmarknad, a-kassa, sjukförsäkring, pensioner och välfärd. Det handlar om att stimulera ekonomin, satsa på utbyggnad av infrastruktur, bostäder och miljövänlig teknik. Det kan skapas arbeten inom den eftersatta välfärdssektorn, där högerpolitiken lett till privatiseringar, nedskärningar, uppsägningar och stora orättvisor. Även utförsäljningen av gemensam egendom måste stoppas, det senaste utspelet från KDs Mats Odell är att Vattenfall, Telia Sonera och SAS ska slumpas bort till högerregeringens kompisar inom det privata näringslivet.

Josefin Brink kräver ny reglering av bärplockningen

Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Josefin Brink har lämnat en interpellation till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström där hon lyfter upp de utländska bärplockarnas situation och kräver en översyn av regleringarna för bärbranchen. I interpellationen skriver hon bland annat att:

”Antalet utländska bärplockare har ökat dramatiskt. Bärplockare från Thailand och Vietnam är i dag, efter dataspecialister från Indien, den näst största gruppen av arbetskraftsinvandrare i Sverige. […]

Bäruppköpare och utländska bemanningsföretag lockar bärplockare till Sverige under förespeglingar om god bärtillgång som ger goda förtjänster för några månaders arbete. […]

I många fall visar sig dock förespeglingarna falska. Ont om bär och dålig förtjänst, trots extremt långa arbetsdagar, är istället vad många utländska bärplockare fått erfara. De tvingas dessutom betala för kost, logi, ofta undermålig, och transporter under vistelsen i Sverige. Vid dålig bärtillgång utvecklas resan till en mardröm för bärplockarna som får återvända till hemlandet hårt skuldsatta.”