Det är inte förvånande att (M) dyker
Lotta Gröning skriver i Expressen 6 mars:
Jag är inte förvånad över att moderaterna störtdyker i senaste Demoskop (-4,4 procent).
När Anders Borg nyligen var ute och presenterade nya topprognoser för ekonomin kändes det olustigt. Nu kan vi tidigarelägga vallöftena sa han och självklart kryper det femte jobbskatteavdraget närmare.
Med andra ord mer till dem som redan har och allt sämre för dem som inget har.
De ökande klyftorna har blivit alltmer tydliga och jag är nog inte ensam om att må riktigt dåligt av hur välfärdslandet Sverige behandlar de medborgare som är sjuka eller inget jobb har.
Långtidsarbetslösheten, svårt sjuka som inte får vara sjuka, utförsäkringarna, fas 3 och gratis slavarbete och sist men inte minst den här förbannade maktlösheten som många känner.
Jag känner den också! Det har ingen betydelse hur människor protesterar, hur många som skriker på hjälp, eller hur många som bokstavligen talat ger upp.
Utanförskapet är som en slags boskap som vi föser mellan olika försäkringssystem med allt lägre ersättning för att till slut lämpa över dem till socialen.
Men inte heller där är de välkomna. Kommunerna har inte råd med alla hjälpsökande.
Det är inte så kul när det går bra för bara en del av befolkningen! Jag känner igen stolthet, ingen glädje. Jag och många andra är uppfostrad med en samhällssolidaritet som var självklar och viktig, med den solidariteten glömde Moderaterna när de övertog den socialdemokratiska politiken.
När Reinfeldt nu störtdyker i väljaropinionen förstår jag att många delar min åsikt.